Ishizukas workshop Graphic Movements går ut på en enkel övning, att i par, rygg mot rygg med varandra, sätta sig ner och ställa sig upp utan att använda händerna, något som kräver både samarbete och tillit. Principen för grundrörelsen återfinns i den japanska kampsporten Aikido, där man reagerar på och använder motpartens rörelse. Försöken genererar såväl framgångar som motgångar, missförstånd och nya tolkningar, och leder ibland till känslomässiga manifestationer. Deltagarna behöver inte nödvändigtvis lyckas utan konstnären uppskattar om alla som deltar, även de som hejar på och ger goda råd från sidan, kan få uppleva och dela de känslomässiga ögonblick som uppstår. I all sin enkelhet får en enkel fysisk, poetisk och lekfull rörelse förkroppsliga det universella begreppet människa.

En form av språkbaserad rörelse gestaltas också i en grupp andra verk vilkas tillkomst har sin grund i en residensvistelse i Litauen, där Ishizuka fick kännedom om ett tidigare förbud mot vissa bokstäver. Q, W och X, som inte förekommer i det litauiska alfabetet, var bannlysta från personnamn i officiella dokument i flera decennier, ända tills 2022. Att just bokstaven W är vanligt förekommande i namnen hos den polsktalande delen av befolkningen som utgör landets största minoritet, om drygt sex procent, gjorde det hela än mer tankeväckande. Vid ett besök på en kyrkogård observerade Ishizuka att den gravsattes ursprung kunde urskiljas genom förekomsten av bokstaven ”W” i inskriptionen på gravstenen.

Denna nyvunna kunskap, i kombination med det faktum att konstnären som av en märklig tillfällighet hade med sig en rulle röd- och vitrandigt avspärrningsband från Sverige, ledde till en serie verk med den samlande titeln Sculpture of W. Skildringen av den en gång förbjudna bokstaven W, som en symbol för minoriteter och en form av motståndshandling som inte kan registreras av myndigheterna, gjordes till att börja med på plats i Litauen på flera ofta efemära sätt. Vid ett tillfälle utförde konstnären en akt där hon med en lekfull rörelse, likt i rytmisk gymnastik, tecknade bokstaven W i luften. Hennes enkla ”pensel” utgjordes av några meter av det avspärrningsband hon haft med sig, knutet vid en stållinjal.

I utställningen presenteras flera variationer av Sculpture of W. Här visas två stillbilder från den film som fångade tillfället som beskrevs ovan, vilka transformerar några ögonblick av bandets rörelse till närmast skulpturala objekt, Sculpture of W (ribbon, variation run), och Sculpture of W (ribbon, variation float). En ny temporär skulptur har installerats i konsthallen, Sculpture of W (ping pong), där undertiteln inte refererar till sporten utan är en språklig lek med det tillfälligt upphängda avspärringsbandets placering – i Japan kallas dörrklocka onomatopoetiskt för ”ping pong”. I Sculpture of W (primal correction) anknyter Ishizuka återigen till kalligrafin. Denna gång med en självkritisk blinkning, då försöket att avbilda bandets rörelse har utförts på japanskt kalligrafipapper med samma typ av röda mineralpigment som en mästare använder för att korrigera sin elev.

Som en röd tråd genom Mako Ishizukas verksamhet löper hennes förmåga att skapa möten. Möten mellan språk och kulturer, mellan individer och generationer, mellan stort och smått. I samband med utställningen i Konsthall 16 skapar hon inte bara plats för möten i konsthallen utan också utanför själva utställningsrummet, genom de workshops hon genomför i länet samband med sitt projekt.

Likt en musiker som bjuder in en skattad kollega till ett album eller en konsert bjuder Ishizuka oss också på ytterligare ett möte då hon inviterat den amerikanska konstnären Patricia Treib till sin utställning. När Ishizuka första gången mötte verk av Treib tilltalades hon genast av de dynamiska rörelserna i hennes målningar, utförda med japansk pensel, som redovisar det fysiska arbetet med verken. Även om det inte var Treibs intention tyckte sig Ishizuka skönja en form av kalligrafi i målningarnas motiv. De centrala delarna av Patina påminde henne om det kinesiska tecknet för hemstad, vilket kan tolkas som två personer som sitter mitt emot varandra med en gryta på ett bord mellan sig, medan Sinuate erinrade om tecknet för en galopperande häst.

Rörelsen är en central del av Treibs målningar, men innehållsligt är utgångspunkten snarare minnen av såväl motiv som färger vilka hon samlat över tid. En mängd sparade ögonblick och glimtar, som konturen av en ärm i en målning av Piero della Francesca eller urtavlan på en gammal klocka, kan fungera som katalysatorer. Dessa samlade fragment av motiv översätter Treib till svepande, lätt figurativa men samtidigt abstrakta former som ändå låter ursprunget anas. Oavsett tematik finns mellan de två konstnärerna en frändskap som inte är av en uppenbart visuell utan snarare poetisk karaktär och deras verk är bärare av en högst personlig prägel.

Genom sina projekt bjuder Mako Ishizuka in oss alla att begrunda vad det innebär att vara en människa samt att betrakta sin egen relation till omvärlden på nytt. Oavsett hur hennes projekt och arbeten gestaltas genomsyras de av en genuin uppskattning av alla möten som de både bygger på och för med sig vidare. Vi hoppas att även denna utställning bjuder på minnesvärda möten och erfarenheter.

Ett varmt tack till den privata samlare och till Galerie Nordenhake som lånat ut Patricia Treibs målningar, samt till Region Stockholm för stöd till de workshops som genomförs i samband med utställningen.

Ulrika Levén, curator