Alina Chaiderov, Ingela Ihrman, Jarl Ingvarsson, Gerry Johansson, Peter Johansson, David Klasson, Angelica Kristenson Aurelius, Johan Strandahl

Impact

Vissa ord tycks själva karaktäriseras av den betydelse som de är ämnade att förmedla. Impact är ett sådant ord. Det har en särskild tyngd när det används för att beteckna genomslagskraften hos en företeelse, en effekt, ett intryck eller en kollision. Ordet ses i en mängd olika kontexter, som fysik, ekonomi, miljö, och inte minst inom både idrotten och konsten. Vad bättre än att låta det rubricera årets utställning av nyförvärv till Tore A Jonassons samling, där varje verk bär på sin egen genomslagskraft och ett av dem har fått låna ut sin titel till hela utställningen.

Alina Chaiderovs skulpturer befinner sig i en konceptuell tradition samtidigt som de bottnar i konstnärens egna minnen och personliga historia. De har en stark materiell närvaro som även den har personliga associationer. Ett återkommande material i hennes skulpturer är koppar, en halvädel metall som har goda ledande förmågor och bland annat används för kommunikation och värmeledning. Materialet är ofarligt och ett viktigt spårämne för människan i små doser. För konstnären representerar det dock ett hot då hon lever med en ovanlig genetisk mutation som kräver ett noggrant reglerat dagligt intag av koppar för att inte alltför höga nivåer skall byggas upp i organen. Chaiderovs Impact, det verk som givit utställningen sitt namn, är en skulptur som består av en kopparram vilken burar in en Volleyboll av märket Wilson – Impact i ett hängande nät. Bollens potentiella rörelse är dubbelt frusen, fängslad i nätet och bakom ramen av kopparrör. Associationerna går snabbt till sport och fysisk rörelse, men samtidigt innebär verket en personlig skildring om skydd och gränslinjer och till konstnärens eget fysiska tillstånd.

Ingela Ihrman utforskar i performances, installationer, skulpturer och filmer livets stora frågor med utgångspunkt från sin egen kropp. Vad innebär det att vara en social varelse, att vara kvinna, att leva ensam eller i samexistens? Intresset och fascinationen för natur och naturvetenskap har funnits med sedan skoltiden och sedan tiden på förberedande konstskola har hon själv skapat djur- och växtkostymer som använts i utställningar och performances där publiken engageras som medskapare. Med sin egen kropp iklädd olika växt- eller djurkostymer undersöks en mängd olika sociala situationer och delas med åskådarna. De skulpturala kostymerna tillverkas för hand av enkla material som hittats i naturen, på loppisar, byggmarknader. Kontakten med själva materialet är en viktig och lustfylld del av varje kostyms framväxt och förstärker hennes egen förbindelse med den. I sin kostym är konstnären själv både synlig och osynlig, och hennes blick möter aldrig betraktarens ögon. Detta speglar en slags dubbel osäkerhet, både den hon själv känner och den som åskådaren kan erfara. I videon Paddan, ses Ihrman iklädd en omfångsrik paddkostym mödosamt röra sig genom en gymnastiksal där varje redskap utgör ett omständligt hinder. Utan att låta sig nedslås av motståndet kämpar sig paddan vidare. Här, liksom i flera andra av hennes verk, är det lätt att den absurda situationen lockar till skratt, men lika lätt kan det vara att identifiera sig med den lite klumpiga varelsens vedermödor. Att genom sina kreationer göra sig osynlig och samtidigt exponera sig för så många har inneburit ett sätt att på sina egna villkor utmana sin egen osäkerhet och kunna blomma ut i centrum för allas uppmärksamhet.

Inspirerad i ögonblicket fyller Jarl Ingvarsson med säker hand sina expressiva målningar med motiv från den omgivande vardagen, inget är för stort eller för smått för att ta plats på duken. De måleriska rötterna finns bland annat i en svensk koloristisk tradition, företrädd av konstnärer som Inge Shciöler och X:et Eriksson, men såväl teman som anslag är helt egna. Religionen har alltid spelat en viktig roll i hans liv. Uppväxten skedde i en religiöst präglad familj, föräldrarna var missionärer och Ingvarsson tillbringade sina första två år i Eritrea. I utställningen visas en stor målning med titeln Ronnie där en fotboll ses sväva mot en ljusblå himmel i ett kustlandskap. Ingvarsson spelade själv fotboll som barn och motivet kan tyckas så profant det kan vara, men framstår kanske lite annorlunda med kännedom om historien om nunnan och den legendariske målvakten Ronnie Hellström. En av Birgittasystrarna, som kommer från Tyskland, hejade på Kaiserslautern, det lag där Hellström under tio år var målvakt. När nunnan fyllde femtio år ordnade hennes medsystrar en överraskningsfest dit Ronnie Hellström bjöds in. Nunnorna fick slå straffsparkar mot Hellström och de två blev vänner för livet. När Hellström 2022 gick bort följdes hans önskan att begravas i Vadstena klosterkyrka.

En mindre känd och sällan visad sida av Gerry Johanssons konstnärskap är hans racingbilder, trots att hans intresse för och fotograferande av motorsport har funnits med ända sedan ungdomsåren. I mitten av 60-talet frilansade han som fotograf för flera svenska motortidningar som Illustrerad Motorsport, Motoraktuellt och Teknik för Alla. I Johanssons fotografier från Formel 1, 2 och 3-tävlingar under 1960- och 70-tal befinner vi oss mitt i händelsernas centrum; vid den tiden var depåer och områden kring banan mer öppna och med kamera i handen gick det att komma ännu lite närmare, oavsett om det skedde på uppdrag eller av rent intresse. Förutom tävlingsbilder från banan tog han detaljer av verktyg, däck och bilar och dokumenterade arbetet i depån med uttrycksfulla porträtt av såväl förare som andra nyckelpersoner. I utställningen ses koncentrerade blickar från bland andra svenska Ronnie Peterson och Torsten Palm bakom hjälmarnas uppfällda visir samt flera av tidens internationella stjärnor. I samlingen finns också ett par tidiga bilder från mitten av 1960-talet med starkt grafisk karaktär som visar legendariske Picko Troberg och Jim Clark.

Peter Johansson har i drygt 40 år utforskat den svenska identiteten i allmänhet och Dalarnas i synnerhet. I skulpturer, installationer, fotografier, performances och filmer har glättiga stereotypiska symboler som dalahästar, falukorvar och röda stugor figurerat i sammanhang som på ytan kan uppfattas humoristiska men som i grunden vilar på bilden av en hembygd med en mörk historia där den egna kulturen värnats kraftigt och extrema högerrörelser tidigt fick en grogrund. Även om en högst personlig historia ligger bakom hans teman fungerar verken i ett allmängiltigt perspektiv genom det direkta och fysiska tilltalet i verken. I utställningen ses Vasalöparen, ett fotografi som avbildar konstnären själv iklädd blått skidställ och pjäxor, redo för Vasaloppet, en av de större idrottsliga händelserna både lokalt och nationellt. Loppet har även figurerat i ett annat av hans verk. 2014 gav sig hans gallerist ut i skidspåret med ett verk av Johansson på ryggen, en bild av en dalahäst med en skottavla, iklädd en heltäckande klarblå skidmask med röd tuppkam och blomsterdekorerade ögonöppningar. Johansson har vid flera tillfällen presenterat sina verk i helt andra sammanhang än de gängse och därmed nått en bredare publik. Förhoppningen är att mötet efter ett första leende även skall locka fram ett djupare samtal kring tyngre frågor och få igång en kommunikation med betraktaren.

David Klasson tecknade redan som barn serier, vilket under tonåren ledde vidare till bildskapande och måleri. Efter ett tidigare abstrakt och stundtals pastost måleri är motiven nu figurativa och berättande samt rymmer ofta en känsla av nostalgi och lågmäld humor. Utöver måleriet, där han ibland experimenterar med pannåer i oregelbundna format, arbetar han med teckning på olika underlag och bemålade skulpturer i lera, vilka ses som en form av tredimensionella målningar. De vardagliga motiven hämtas från Klassons omgivning, ofta med lokala referenser till västkusten eller hemstaden Göteborg med vyer över staden och interiörer. Andra konstnärers verk, av till exempel Erland Cullberg eller representanter för Göteborgskoloristerna, med en färgskala som uttrycker stämningar och känslor, är en påtaglig inspirationskälla. Stundtals har han återskapat äldre verk för att rent måleriskt sätta sig in i hur en annan konstnär tänkt. Utställningens målning, Skarsjövallen, avbildar ett västkustmotiv i en färgskala som andas 1940-tal. Motivet dock inte ett traditionellt bohuslänskt landskap utan en livlig matchbild från fotbollsplanen i Ljungskile med en ivrigt hejande publik på läktaren.

Sedan mitten av 1970-talet har Angelica Kristenson Aurelius helt fokuserat på att måla från levande motiv och framför allt på att avbilda människor. De tidlösa porträtten målas direkt framför den som blir porträtterad, aldrig i andra hand från fotografier, och varje färdig målning leder till en reflektion över dess uttryck. Influenser finns från äldre generationers porträttmålare, men uttrycket är helt personligt. Ett tydligt fokus ligger på ansiktet, den del som hon alltid inleder med och detaljerat återger, så att varje individs sinnesstämning tränger igenom den tvådimensionella ytan och låter betraktaren komma nära. Därefter tecknas figuren och sedan målas händerna. Kropp och kläder kan vara mer eller mindre detaljerade, ibland endast enkla färgfält som ändå fint tecknar kroppens volym. De som avporträtteras kan vara såväl bekanta som obekanta i alla åldrar. I utställningens Flicka med häst, ses en ung ryttare iklädd ridhjälm och ridstövlar ledigt vila på en kökssoffa med en tankfull blick, som såg hon tillbaka på det förflutna. På ett utsirat klarrött sidobord står en liten skulptur av en häst som visserligen tittar framåt men samtidigt tycks tveka i steget. Tillsammans speglar de båda konstnärens egen känsla inför det levda och det ännu inte levda.

Johan Strandahl har under många år arbetat med tidskrävande skulpturala projekt som undersöker arbetsprocesser och strukturer bakom för oss vardagliga ting i ett samhälle som samtidigt präglas av överkonsumtion och en vurm för det hantverksmässiga och egenproducerade. Genom ett noggrant återskapande för hand av en mängd föremål, allt från massproducerade konsumtionsvaror till hela kök, blir varje objekt bärare av en mängd tankar kring relationen mellan arbetets värde och marknadsvärdet och den ekonomiska diskrepans som ryms mellan manuellt hantverk och massproduktion. Parallellt med dessa komplexa verk skapar han också oerhört detaljerade teckningar i tusch där bilden får flöda fram fritt. Motiven, en form av tematiska kartor om än med obekant tema, drar betraktaren riktigt nära i ett försök att identifiera det obestämbara myllret, men även tätt inpå känns perspektivet ogripbart och svårt att tyda. I utställningen visas teckningen Orientering 2, där titeln visserligen bär referenser till geografiska kartor men bilden lämnar läsningen öppen mot så mycket mer.

I denna presentation av nyförvärv till Tore A Jonassons samling möts åtta konstnärskap. Tillsammans ger de uttryck för reflektioner kring teman som på olika sätt relaterar till personlig historia, rörelse, motstånd och minnen. Impact handlar om ögonblick som lämnar avtryck. Till Tores minne önskar vi inspirerande möten med de nytillkomna verken i hans samling.

Ulrika Levén, curator